Wiktor hade vi i 2 år då jag kände att jag (Amanda) inte kom längre i utbildningsmässigt. Så jag köpte en ny ponny. Silver Moss. En riktig stjärna som både gått EM, NM och mass SM i fälttävlan. Jag och Fanny vart som sålda i henne. Så vi hade båda hästarna ett tag innan vi hittade rätt Familj till Wiktor.

Mossan och jag starta p-90 klass med tränade medelsvårt då vi hade lite problem med hoppningen. Ett Lag-SM han vi med också :)

♥En vacker dag när jag (Amanda) kom till stallet låg Mossan och sov. Jag väckte henne och hon var sne i hela högersidan. Hennes läpp och ena örat började hänga lite. Jag skulle bara skritta så jag tänkte att jag sitter upp och kollar. Det kanske bara är för att hon har sovit lite. Men när jag sitter upp känns det som om Mossan inte har någon kraft alls och helt vinglig. Så jag ringer in till min tränare som står och mockar du måste komma ut och kolla. Så hon kommer ut och hon sa det. Sitt av för det är nått som inte stämmer. Så vi ringde distriktaren. Hon kunde inte göra något än att ringa Ulltuna. Det var som en chock för oss alla. Allt gick så fort. Det vart värre och värre för varje minut som gick. Dem misstänkte att det var en stroke. Men när vi kom till Ulltuna lastade vi av och gick in i en box. Hon var på Ulltuna i 1 hel lång vecka som kändes som 3 månader. Dem kunde inte hitta någon (?) Men sen en dag fick Mossan chansen att bli röntgad av Sveriges 3 bästa häst hjärn veterinärer. Dem hittade en störning på nervbanan 7 och 9. Den som styr balans och fukten i öga och mun. Det såg inte så ljust ut för henne men vi ville ha hem henne då hon hade blivit bättre men in mina ögon såg så mycket sämre ut när vi lämnade henne. Men vi fick hem henne. Hon både ramlade in i transporten och ur. Vi hade henne hemma i ca. 1 ½ vecka. Då vi mata och gav ögon droppar. Hon rullade fast i boxen två gånger och ena gånger tror jag att nacken nästan gick av men det gjorde den inte. Ögonen rullade konstant på henne och det var så sjukt jobbigt för oss att åka upp till henne varje dag och se henne lida så mycket. Mamma och Pappa sov i stallet för att vakta henne. Men efter den natten bestämde vi oss att hon förtjänar inte det här. Så det var sin tur att vi sa adjö♥

♥Vila i frid våran fina prinsess♥

Vi har haft många hästar genom de 6 åren vi har haft egen häst. 4 st på 6 år är rätt mycket vad jag tycker.

Det började väl med att vi tjatade på våra föräldrar. Vilket alla hästtokiga gör. Tillslut gav dom sig och vi tittade på lite hästar. Den tredje hästen vi åkte och provred hade ingen bild i annonsen men när man läste texten om honom kunde man se sig en bild framför sig. Stor svart/brun valack, lite kraftig. Vi fassnade direkt och provred några gånger tills han gick igenom bestiktningen på strömsholm. Lägg märke till en underbara svansen ;)